Jag var hemma hos en av mina allra bästa kompisar igår, på sexparty. Om jag köpte något, det är en hemlighet... ;)

Min bästa vän, hon har flyttat ihop med sin pojkvän (som hon för övrigt är förlovad med), bor i hus i ett villaområde (o jag som alltid trott att du skulle bo i en stuga i skogen...), har fast arbete och umgås med människor som har barn, är gifta och "vuxna" på alla möjliga sätt. En annan studerar, kan planera tiden reltativt fritt, är någonstans mellan vuxen och ung, har visserligen pojkvän, men inga planer på att flytta ihop och de jag umgås med är i reltativt min egen ålder och ungefär i samma situation, nämligen studenter med allt vad det innebär.

Det slog mig verkligen igår hur olika liv man lever, mer än på ett sätt. Inget av dem är nog bättre än det andra, men för min egen del så känns det alldeles för tidigt att bo i villa och så vidare. Jag får nästan pamik, jag är nog inte riktigt redo för det livet än... Men jag är jätteglad för din skull gumman, du ser så härligt glad och nöjd ut! Ingen är gladare än jag för dig!

Nu ska jag och mamsen ner till torget och se om jag kan hitta något fint tll midsommar...

På torsdag klockan 17.15 anländer han till Göteborg. Han som håller mitt hjärta mjukt i sin hand. Han som jag längtar efter som en galning! Han ska vara här hela helgen hos mig, ska bli alldeles underbart! Tänk sicken känsla att stå där på perrongen i Göteborg och se honom stiga av tåget! :) När han berättade att han beställt biljetter, blev jag så glad så jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag kunde inte somna den kvällen. Låg bara där med ett stort leende.

Sommaren är tiden för reflektion och eftertanke. Att analysera och gå igenom händelser och känslor man upplevt under året. Jag har upptäckt nya sidor hos mig själv. Sidor som jag kanske inte riktigt trodde fanns där. Både positiva och negativa sidor. Jag har lärt mig mycket om andra. Jag har lärt mig mer om världen. Jag har lärt mig mycket om mig.

Jag saknar Lund. Jag saknar er. Jag saknar dig. Jag saknar allt. Men samtidigt är det underbart att vara på Västkusten under sommaren. Varför kan inte alla man tycker om vara samlade på en plats?

Fy tusan sicken jobbig dag! Känt mig nere och ledsen hela morgonen. Tårarna bränner bakom ögonlocken, jag vill stanna världen, kliva av oh bara ligga kvar i hans armar, vara kvar här i min bubbla, höra hans hjärta slå, känna hans läppar mot mina. Kommer gråta floder när det är dags att säga hejdå till honom, att se honom stå där på perongen medan jag åker. Blir ledsen bara jag tänker på det. Fy fan! Det här är en dag jag vill slippa. Jag vill inte lämna lägenheten, inte honom, inte vännerna, inte Lund. Jag vill inte! Kan man inte ångra sig? Stanna här i sommar istället? Cykla till Lomma Beach varje dag och bara njuta? Men jag vet, det kommer kännas lättare. En vecka hemma, så känns det förhoppningsvis inte så konstigt längre. Men saknaden efter de jag håller kära här nere kommer inte försvinna. Knäppt liv man lever egentligen. Man bor här nere i nio månader, lever sitt egna liv och helt plötsligt så ska man åka hem till mamsen. Nästa sommar så ska jag söka jobb här nere!

Håller på och packar för fullt också. Vet inte hur jag ska lyckas få med mig allt som jag vill ha med hem. Men på något sätt löser det sig nog. Det är mitt minsta problem för tillfället. Måste till Willys och hämta ut tågbiljetten också. Och sen tvätta. Sen ska jag inte lämna Chrisitan ur sikte, förrän det är dags att rulla norrut.

Give me something for the heartache, give me something for the tears. Please give me something so I will survive the day.

Imorgon är det så dags att sitta på häcken i sju timmar,skriva så pennan glöder och armen gör ont. Japp, det är dags för terminens enda tenta. 20 poäng ska tenteras. Galet om du frågar mig. Men nu är det som det är, och för tillfället är det inte så mycket att göra åt saken...! Förhoppningsvis är det min sista 20 poängare någonsin! (Peppar, peppar ta i trä....)

Idag ska jag vila mig i form... Som om det inte är det jag har sysslat med de senaste dagarna....! Ska iallafall försöka gå igenom några extentor.

Mina armar är förresten fina och röda. Ser ut som om jag har en vit t-shirt på mig! Solen tog visst mer igår under cykelturen än vad jag och Christian beräknade. Han är också lite röd...

Nu e Nea lite röd om näsan efter en del sol, fått massor av frisk luft och motion, mätt i magen efter en god middag, så nu finns det väl ingenting som kan stoppa mig från ett par timmars plugg? Eller? Möjligtvis disken som står och väntar... Eller man kanske skulle ta och dammsuga och städa lite? ;) Dags Nea att du tar dig i kragen nu! Läs igenom ett par extentor och sen e det dags att vila huvudet, så det är fräscht till 20 poängaren på tisdag... För man kan ju inte stupa på mållinjen...!

... Nä. Det skulle jag inte kalla mig. Även om jag kan bli så sur på dig, så jag tror att jag ska gå upp i bitar. Men så gör han som han gjorde precis. Kallar mig prinsessa, och frågar om jag vill se på havet? Cykla långsamt och prata längs med vägen. Då kan jag inte vara sur längre. Det går bara inte. Iallafall inte när jag bara blivit sur för en liten struntsak. Skyller på PMS, tentastress o liknande nu...

... jag pratar om fotbollsmatchen i Danmarks huvudstad igår mellan Sverige och Danmark. En fotbollsfest som fick ett otroligt tråkigt slut! Konstigt att de inte har lärt sig av tidigare händelser, att säkerheten inte är högre på en arena som Parken? Jag menar, man ska inte kunna springa in på en fotbollsplan, mitt under en landskamp, och slå till domaren! Det utan att någon knappt gör något. Vakterna var segare är segast. Sånt här får inte hända! Tur att det inte hände något "värre". Men Sverige fick iallafall 3 poäng, om än på ett lite tråkigt sätt.

Usch. Dags att sätta sig och plugga lite. Tristare än trist. Kan det inte vara tisdag och klockan vara 15.01? Nea vill vara ledig och glassa! ;)

... humöret alltså. Satte mig på cykeln och rullade ner den korta vägen till Christian förut. Behövde bara få ligga i hans famn en stund, prata om allt mellan himmel och jord, så var allt bra igen. Ja, tänk vad hans helande famn kan göra med en...! ;)
Eventuellt, nästan säkert, så ska jag på hans kusins student nästa fredag. Träffa hela tjocka släkten. Alla på en gång. Kommer ju vara ett nervknippe utna dess like... Men samtidigt känns det att det är dags att träffa hans släkt. Jag menar, vi har ju typ varit tillsammans sen i slutet av september. Oj. Det är lång tid! Mitt längsta förhållande någonsin. Och det känns som om det bara blir bättre, hur nu det är möjligt...!

Ska ta en macka nu, och sen rulla ner till Karlsson och titta på film. Imon är det dags att plugga igen. Kanske träna också. Om inte för att hitta på något annat än att sitta över lagboken hela dagen...!