Japp. Nu var det längesedan sist. Ska komma ett längre inlägg i dagarna tänkte jag. En liten uppdatering vad som hänt på senaste. Om det nu är någon som läser vill säga... ;) För tillfället är det fullt upp med tentaplugg, inför min sista tenta på juristprogrammet. Shit vad tiden har gått fort...! Återkommer som sagt när det har lugnat ner sig lite grann...

Ta hand om er så länge!

Imorse 06.21 vaknade jag av att hela sängen skakade, ja faktiskt hela huset. Allt skakade. Det blev för några sekunder mer intensivt och sen avtog det. Lite obehagligt faktiskt. Med tanke på vad det är för hus man bor i. Det är ju inte mer än ett papp-hus...En kompis skrev till mig på Facebook: "Var det du Linnéa som beställt ett jordskalv som väckarklocka? Det var iallafall ett effektivt sätt att vakna på, undra om man kan beställa snooze?" Enligt nyhyterna uppgick skalvet till 4,5-5 på Richerskalan. Med andra ord rätt kraftigt. Mycket ska man vara med om!

I would. Önskar att jag hade ett trollspö. Som kunde ta bort allt oönskat. Tänker på dig vännen min!

Hör av dig när du har tid och lust, så hittar vi på något. Men låt mig inte stå ute i kylan och frysa.

Vi har nu fått äran att gå på två studiebesök i den här kursen. Ett till är dessutom planerat. Det är fler än vad jag har gått på under hela utbildningen! Jag säger som så, fler studiebesök till jur.stud Även om det blir en rätt "färgad" bild som visas upp på studiebesöken, så får man en liten inblick i hur det är i verkligheten. Det är skoj att höra på verksamma som berättar vad de sysslar med och lite vad man ska tänka på inom de olika områdena. Igår fick vi till exempel arbeta med ett riktigt fall, som ska upp i hovrätten i maj. Vi fick sitta och klura på samma saker som advokaterna sitter på sin kammare och klurar på. Det var väldigt skoj och inspirerande! Jag insåg, att man har nog faktiskt rätt bra koll ändå. Ibland kan jag nämligen tvivla rätt ordentligt på min egen förmåga, att jag inte kan någonting, men då är det bra med sådana här övningar som är som ett litet kunskapstest, fast ändå inte. Jag börjar bli riktigt sugen på att kasta mig ut i verkligheten, få pröva mina vingar! Hoppas bara att de bär en, så att man inte råkar ut för ett ordentligt magplask...!

Nu är det väldigt mycket i skolan. Seminarier som ska förberedas och redovisas, uppsats som ska skrivas, artiklar som ska läsas och samtidigt så börjar det bli dags för lite tentaplugg... Men det ordnar sig, snart är det jul, vilket som sagt innebär snart är det flytt! Det är inte en dag för tidigt. 

Stäng mig inte ute i kylan, snälla.

Var hemma hos mor i helgen. Det var bra näring för hjärta och själ. Som min namne uttryckte det, jag fick en kick av att träffa er! Ja, en riktigt stor en fick jag. Var nere på stranden och fotade också. Det var lajbans!

På vägen från stranden åkte jag även till pappas grav. Har inte varit där på väldigt länge. Jag vet inte riktigt varför, men det känns som om det inte är där han är. Jag ser honom seglandes på de sju haven, och inte på en kyrkogård. Men jag ville ändå åka ut till graven, för att titta till honom. Det känns så jäkla orättvist! Som 23-åring ska man inte behöva gå till sin pappas grav. Det är inte rätt.  Han ska ju finnas där. Man ska ju kunna ringa till honom. Man ska ju kunna fråga honom saker. Man ska ju kunna få vara dotter till honom. Nä, man ska inte behöva gå till sin pappas grav. Grasvstenen där det står hans namn. Vissa dagar gör det så ont. Han fick aldrig se när jag gick ut nian, när jag tog studenten. Han fick aldrig vinka av mig på flygplatsen när jag åkte iväg på mitt livs äventyr. Han får aldrig träffa Chrsitian. Han kommer aldrig få se mig ta examen från juristlinjen. Han kommer aldrig få träffa sina barnbarn. Å det är det som gör så ont. Att han missar allt. Att jag missar allt som vi hade kunnat göra. Livet är då inte rättvist. 

Man börjar även bli lite trött, nu såhär på slutet av terminen och utbildningen. Jag vill bara bli klar. Men det är med lite skräckblandad förtjusning, då jag tycker att det är lite läskigt att lilla jag ska ut i den stora vida världen och arbeta... Kommer man klara det? Får man något jobb? Man vill att tiden ska gå fort, samtidigt som man vill att den ska gå sakta... Det var skönt att komma hem till sundet, och bara vara. Umgås med familjen och vännerna där hemma, som man tyvärr inte träffar så ofta. :( De två timmarna på fiket som jag spenderade med mina två gummor bara flög iväg. Ibland går tiden bara för fort... Men samtidigt vill man hem till Lund också. Dubbla känslor det där. Man vill ha alla på ett och samma ställe, men å andra sidan är det "bra" att längta också.

Nu är det ju inte så långt tid kvar innan det är jul heller. Myspys! :D Å eftersom det inte är så långt kvar till julen, så är det inte så långt innan Nea flyttar och bli sambo. Sambo ja. Det är stort för mig. Väldigt stort. Samtidigt som det känns väldigt naturligt. Det är ju honom jag vill spendera resten av mitt liv med. Även om han vet vilka knappar han ska trycka på för att reta gallfeber på mig. Samtidigt som hans kramar och ord är som balsam för själen de dagar då jag mår sämre. Han får mig att skratta, han får mig att bli alldeles varm inom mig. Han får mig att bli en bättre människa.

Ja, det här var då en lägesrapoort. Om allt möjligt. Behövde bara skriva av mig lite. Lätta lite på trycket. 

När pappa gick bort, var min lillebror bara sju år. Det är inte rättvist att han inte fick ha honom längre hos sig. Han har inte lika mycket minnen som jag har, men han hedrar pappa på många sätt. Min lillebror är nu 18 år och han börjar bli vuxen, på riktigt. Även om jag har svårt att se det ibland, för för mig är han ibland minstingen. Men. Han ska tatuera sig nu. Och det ligger en väldigt fin tanke bakom tatueringen, igen. Den första han gjorde var kinesiska tecken, för mamma och pappa. Så att han skulle ha dem nära sig. Den han nu planerar, är en drake. Med sju röda blommor runt om. Som symboliserar att han var sju år när vår pappa gick bort. Draken är en symbol för beskydd. Å jag tycker att det är så fint av honom! Jag vet, att pappa hade varit stolt över oss! Å han finns alltid i våra hjärtan!