Inte för att skryta, men min pojkvän är verkligen helt underbar! I lördags natt, när jag kom hem till honom efter sittning med några kompisar, så hade han ställt fram ett glas vatten, min bettskena, och en tröja för mig att sova i. :) Dagen efter (nej, jag var inte direkt bakis), på eftermiddagen, så började jag känna mig krasslig. Blev kanontrött och världen började gunga. Började frysa och bli varm om vart annat. Orkade ingenting. Då lagade han mat till mig, såg till att jag vilade och tog hand om mig på bästa sätt! Han e bäst! :)
Känner även idag att det är ngt på gång i kroppen, förhoppningsvis är det bara en kraftig förkylning. *hoppas hoppas* För jag har verkligen inte tid att vara sjuk nu. Alldeles för mycket som måste göras!

Är jag konstig som vill stanna kvar här i sommar? Hoppas att det är några som håller sig här i krokarna... Jag har ingen aning om det blir bra eller inte, att stanna här. Men jag känner i magen att jag måste testa. Måste testa att inte vara hemma i Stenungsund över sommaren. Måste testa mina vingar. Som sagt. Det är inte långt hem. Längtar jag för mycket, är det bara att sätta sig på tåg/buss, så är jag hemma inom tre/fyra timmar. Inte fundera mer på det nu. Dags att strax åka in på föreläsning. De som vi skulle ha haft förra veckan, men som blev inställda.

Måste packa ner datorn också, lovade gruppen att jag skulle ha med den, så att vi kan redigera avtalet i pausen mellan föreläsningarna...

Det är knepigt att vara student, boende på annan ort än därifrån man kommer. Speciellt gäller detta när det är dags för "sommarlov". Att packa ihop sina tillhörigheter och åka hem. Lämna stan och sin lägenhet i tre månader. Samtidigt lämnar ju de flesta studieorten, så det blir tomt här nere. Men jag känner som så, att jag vill testa hur det är att vara i Lund över sommaren. Jag tycker att det är konstigt att packa väskan och försvinna in i en bubbla i tre månader. Visst, jag vet att jag "vänjer" mig efter ett tag, men på något vis så känns det som om jag har flyttat hemifrån på riktigt nu. Samtidigt jag vet att jag kommer sakna närheten till havet, kommer sakna alla där hemma. Jag kommer sakna allt det vi gör på somrarna. Men det är ju inte längre än att jag kan åka hem över någon helg då och då. Eller hur?

För jag vet. Kommer jag åka hem till Stenungsund, kommer jag sakna Christian så mycket att det gör ont. Jag vet hur det var sist. Å nu har vi varit tillsammans ännu längre. Jag vill ha honom i min vardag. Men åker jag upp, så får jag inte det. Olika känslor drar åt olika håll. Men jag har bestämt mig. Jag ska stanna här nere i Lund över sommaren.

Men jag lovar, jag kommer upp till midsommar och Tjörn Runt, och helger därimellan. O det finns alltid sovplats hos Nea! :) Nu ska jag bara hitta ett jobb också. Men någon borde väl vilja ha mig?

... Cyklade in lagom till föreläsningen. Gick uppför alla trapporna. Väl uppe möter jag några kursare som säger orden som jag inte ville höra. Att föreläsningen är inställd. På grund av sjukdom. Hur kommer det sig att de inte lyckades få upp det på hemsidan alternativt inte skickade ut mail om detta? Så det var bara för mig att cykla hem igen.

Har en hel del att plugga på nu. Vet inte riktigt var jag ska börja. Men det är väl "bara" att ta en sak i taget. Löser sig på något vis, men jag är lite smått stressad. Planen är att jag ska in på en fyra-timmars föreläsning och därimellan ska min grupp träffas för att planera ett seminarium samt redigera ett avtal. Jag säger planen. För numera vet man aldrig. Det kan ju vara så att föreläsningen är inställd.

Har som sagt varit hemma hos mor i helgen. Det var supertrevligt och mysigt. Träffade en hel del gamla kompisar, vilket var mycket skoj! Jag skulle så gärna ha alla mina vänner och hela familjen i min vardag, jämt. Men det går ju inte riktigt. Alla kan ju inte flytta ner till Lund... ;) Men det är skönt att veta att ni finns där, och ni betyder oerhört mycket för mig!

Åkte ner och tittade på min gamla skola, som brann ner på nyårsaftonen. Det högg faktiskt till i hjärtat när jag såg resterna. Jag har ändå spenderat nio år av mitt liv i de lokalerna. Och nu är allt borta. Hur kan man komma på att man ska tända på skolan? Visst, om det hade varit en olycka, så hade man inte kunnat säga så mycket. Men nu var det ett medvetet val. Så onödigt. Så fruktansvärt onödigt och dumt gjort!

Fick några skivor av Marie i helgen också. Skivor som är guld värda för mig. Fick en tår i ögat när jag såg dig. När jag såg dig skratta och när du rörde på dig. Du pratade. Du log. Du gick. Så underbart att ha film på dig! Skivorna innehåller filmer som pappa och Marie tog när vi var små. Jag har fått tillbaka en del av min barndom. Minnen som jag glömt bort. Kan inte beskriva hur glad jag blev när jag fick dem. Underbart! Saknar dig något fruktansvärt. Men nu kan jag iallafall se dig!

Jo, har haft en liten paus från mitt bloggande. Men tänkte att jag skulle sätta igång nu igen...

Är hemma i Stenungsund över helgen, ska bli skoj att träffa alla här hemma! Var ju ett tag sedan sist... Eller ja, julhelgen. Idag blir det kalas hos moster som fyller år, och ikväll träff med gamla kompisarna hemma hos min namne! Ska bli supermysigt!

Grattis till brorsan som fyller år idag också! :) Skickar ett gäng kramar ner till Helsingborg!

I'll be back.