... humöret alltså. Satte mig på cykeln och rullade ner den korta vägen till Christian förut. Behövde bara få ligga i hans famn en stund, prata om allt mellan himmel och jord, så var allt bra igen. Ja, tänk vad hans helande famn kan göra med en...! ;)
Eventuellt, nästan säkert, så ska jag på hans kusins student nästa fredag. Träffa hela tjocka släkten. Alla på en gång. Kommer ju vara ett nervknippe utna dess like... Men samtidigt känns det att det är dags att träffa hans släkt. Jag menar, vi har ju typ varit tillsammans sen i slutet av september. Oj. Det är lång tid! Mitt längsta förhållande någonsin. Och det känns som om det bara blir bättre, hur nu det är möjligt...!

Ska ta en macka nu, och sen rulla ner till Karlsson och titta på film. Imon är det dags att plugga igen. Kanske träna också. Om inte för att hitta på något annat än att sitta över lagboken hela dagen...!

... ja, mitt humör är för tillfället lite instabilt. Vet inte om det är tentaångest, PMS, eller att jag vet att jag snart "måste" åka härifrån med allt vad det innebär. Men minsta lilla grej kan vända mitt humör. Just nu känns det mesta trist. Är fruktansvärt trött på tentaplugg. Vill ha sommarlov och att tentan ska vara skriven och avklarad...

Men Christian skickade en massa roliga historier till mailen, så nu är det braiga humöret på väg tillbaka... Jag säger ju det, life is a rollercoaster...!

Vilken sekund som helst nu kommer Sara och Linnea hit. Vi ska titta på Greys Anatomy, som alltid! Trevligt tradition det där! :) Har fixat lite fruksallad också. Hoppas det blir mumsigt!

Nu hör jag steg i trappen, så nu kommer det någon...

Jag vet. Jag har tentapluggsperiod. Om exakt en vecka har jag skrivit min 20-poängstenta i Straff- och processrätt. Egentligen borde jag väl sitta och plugga tills ögonen blöder. Men jag kan inte. Jag måste hitta på något skoj emellanåt också, så man inte blir galen. Det går inte att sitta intensivt i 6 veckors tid och tentaplugga. Så ikväll kommer ett gäng kompisar över hit och vi ska grilla! Ska bli väldigt trevligt! Solen skiner, himlen är blå och fåglarna kvittrar. Mycket mer än så kan man inte begära...! Förresten så känner jag mig förvånadsvärt lugn över tentan. Vet inte riktigt om det är ett bra eller dåligt tecken...

Idag besiktade jag mitt gamla korridorsrum, så imorgon lämnar jag in nycklarna till det och sen behöver jag inte sätta min fot där. Det är ett avslutat kapitel i mitt liv. Men jag har haft jäkligt skoj under åren man bott där! Fast i slutet var det bra träligt att bo där... Många olika personer har gått i korridoren, vissa har man kommit väldigt nära, andra lämnar ett inte bestående minne... Men som sagt, korridorlivet var trevligt så länge det varade! :P Men nu är det dags att gå vidare...

Det var verkligen evigheter sen jag skrev här. Det ska bli ändring på det nu. Tror jag. Det har varit lite galet mycket på senaste tiden som hänt. Tentaplugg, bröllop i Tyskland (inte mitt, utan min kära mors!), flytt till egen lägenhet och en massa annat! Men som sagt, jag ska försöka ta upp mitt bloggande igen.

Sitter just nu och tentapluggar. Går rätt segt om jag ska vara ärlig. Vet inte riktigt vad jag ska läsa eller hur jag ska lägga upp de sista dagarnas plugg. Känns som om jag kommit till en återvändsgräns. Förhoppningsvis hittar jag väl snart rätt igen... 20p tenta i straff- och processrätt är ingen direkt höjdare om man säger så...! Och idag var det en som påpekade att vi inte kommer att ha anonyma tentor, vilket jag tycker är helt galet! Ge mitt ett skäl till varför det inte ska vara anonymt?! Jag menar, man vill bli bedömd på lika villkor! Men risken är ju stor att bedömningen nu inte blir objektiv...

Bor numera förresten i en 1,5a på 30 kvm. Trivs som fisken i vattnet här! Det här kommer att bli  mitt andningshål, min bubbla som jag kan stänga in mig i när det blir för mycket runt omkring, när världen snurrar för fort. För det gör den ibland. Ibland vill jag bara hoppa av, eller åtminstone pausa. Jag kanske inte är så stark som alla tror. Ibland vill jag bara skrika rakt ut: Se mig, hör mig. Men det kommer inget ljud. Flicke-syndromet, nämligen att man vill inte göra sig till besvär utan ska klara sig själv, är starkare. Jag antar att sommaren kommer att bli en period av reflektioner och överläggningar med mig själv. Sommaren kommer också bli färgad av längtan, längtan efter C. Han ska vara kvar här och jag åka bort. Känns piss, om jag ska vara ärlig. Men vi kommer klara av det. Det vet jag. Även om det kommer vara tufft. Som tur var finns ju telefon, internet och tåg! :D Han är min kung och jag hans ängel! Jag hittade en pärla bland alla andra, som blev min! Nyper mig fortfarande i armen då och då, men så inser jag att det faktiskt är verklighet!

Ska dock bli väldigt skoj att träffa alla gamla kompisar där hemma! Hoppas det blir minst lika roligt som förra året, då kommer det bli mer än kanon! ;)

Nä, nu ska jag gå den korta vägen till Willys och posta mitt kort till mamsen! Sen blir det lite plugg till, innan det är dags för middag. Därefter ska man in till skolan igen för en timmes föreläsning inför tentan...